Dialoger om förändringar i ungdomsorganisationer, del 1

En av Kompetenscenter Kentauris uppgifter är att granska förändringar i de operativa miljöerna och aktuella fenomen relaterade till ungdomsorganisationernas vardag, verksamhet och framtid. De operativa miljöerna har kartlagts bland annat genom att man ordnat diskussionsevenemang för organisationerna. Hurdana teman har tagits upp i diskussionerna? 

Under de senaste åren har det skett en hel del förändringar i de operativa miljöerna för ungdomsorganisationer – och mer allmänt i föreningsverksamhet. Detta har påverkat deras verksamhet på många sätt. Det har förekommit förändringar i lagstiftningen, vilket har påverkat inköp och tillhandahållande av tjänster. Förändringarna i verksamhetsfinansieringen har lett till att organisationerna i allt högre grad måste beakta förändringar i finansieringen, skaffa mångsidigare finansieringskanaler och utveckla marknadsföringen av verksamheten. Finansiärerna och intressenterna förväntar sig också i allt högre grad att resultaten av organisationernas verksamhet ska mätas och påvisas.  

Samtidigt måste organisationerna försvara sina värderingar och verksamhetsprinciper allt kraftigare och utveckla etiskt hållbara och högkvalitativa lösningar för verksamheten. Dessutom har konkurrensen om potentiella medlemmar och aktörer ökat. Utöver organisationer har människor en hel del andra fritidsalternativ, såsom så kallad informell medborgarverksamhet som ökar och vars spontana och evenemangsorienterade verksamhet i sociala medier i synnerhet attraherar unga vuxna i stora städer. 

En av våra uppgifter på Kompetenscenter Kentauri är att granska dessa förändringar i de operativa miljöerna och aktuella fenomen relaterade till ungdomsorganisationernas vardag och verksamhet. Vi har utfört denna uppgift genom att bland annat ordna diskussionsevenemangen, där vi utnyttjat metoden Erätauko. Via diskussionsevenemangen har vi fått kontakt med ca 25 ungdomsorganisationer. Ca tio deltagare har deltagit i respektive diskussionsevenemang. Vi på Kentauri har modererat diskussionen.  

Aktuella teman som diskuterats är förändringar i medlemskap, serviceproduktion och finansiering samt behov relaterade till organisationernas prognostiseringskompetens. I augusti 2021 diskuterade vi om Finlands modell för fritidsintressen och organisationernas delaktighet när det gäller modellen. För våra diskussionsevenemang har vi fått sakkunniganföranden om respektive tema från organisationsfältet. Diskussionerna har varit givande, och vi har skickat en sammanfattning av dem till alla deltagare. Men vilka frågeställningar har lyfts fram i dessa diskussioner?

Förändrad inställning till medlemskap

Medlemmarna har traditionellt utgjort kärnan i föreningsverksamhet och varit dess centrala mänskliga resurs. Verksamheten har främst riktats till medlemmar till exempel för att stödja och möjliggöra deras fritidsintressen och sociala behov. I Norden har deltagande baserat sig på medlemskap, men samtidigt har unga personer blivit allt mer kritiska mot medlemskap i organisationer. Enligt undersökningar kunde många unga personer tänka sig att delta i föreningsverksamhet om medlemskap inte var en förutsättning, och samtidigt har allt fler organisationer slopat kravet på medlemskap för deltagande. Enligt Hanna Laitinen och Riikka Taavetti (2016) har inställningen till och betydelsen av föreningsmedlemskap i ungdomarnas samhälleliga deltagande och överhuvudtaget i frivilligverksamhet förändrats helt klart. 

Ungdomar vill att tröskeln för deltagande ska vara så låg som möjligt.

På Kentauris diskussionsevenemang framkom det att många deltagare noterat förändringar i inställningen till medlemskap. Ungdomar är i allmänhet inte intresserade av passivt medlemskap, med andra ord av att endast vara medlem utan att faktiskt agera och få saker gjorda. Även eventuella politiska parti- eller referensgruppskopplingar kan kännas främmande för en del ungdomar. En annan central observation var att ungdomar vill att tröskeln för deltagande ska vara så låg som möjligt och att deltagande i olika organiserade pop-up-evenemang eller kortvariga projekt kan fungera som en bra kanal till långvarigare medlemskap.   

Medlemmar behövs, men hur är det med medlemsavgifter? 

Diskussionsdeltagarna påpekade att ungdomsorganisationer fortfarande behöver medlemmar. Medlemmar ansågs fortfarande berättiga organisationernas verksamhet och inriktning. Medlemmar ansågs också vara en viktig förutsättning för organisationsdemokrati utan vilken organisationerna inte skulle vara organisationer. För många deltagare innebar medlemmar och medlemskap också ett viktigt element med tanke på verksamhetens kontinuitet: medlemmar som engagerat sig i verksamheten och organisationens mål vidareutvecklar och styr organisationen samt utformar den. Många ansåg att medlemmar också är viktiga med tanke på ekonomin. För många organisationer är medlemsavgifter en viktig garant för deras autonomi: självfinansiering gör det möjligt att uttryckligen bedriva sådan verksamhet som medlemmarna vill ha.  

Alla delade dock inte uppfattningen om att medlemsavgifter är viktiga. En del ansåg att insamlingen av medlemsavgifter för att få ihop självfinansieringsandelen till exempel för statsundersunderstöd var frustrerande. En del ansåg också att medlemsavgifter inte längre engagerar medlemmar och att de också kan vara diskriminerande. Alla har helt enkelt inte råd att betala medlemsavgifter.

Deltagarnas budskap till Kentauri var att större uppmärksamhet borde fästas vid den förändrade inställningen till medlemskap och i synnerhet vid att medlemskap och de finansieringsriktlinjer som ofta är kopplade till det kan beröra olika organisationssektorer (ungdoms-, motions- samt social- och hälsovårdssektorn) på mycket olika sätt och eventuellt också vara diskriminerande för ungdomar. Deltagarna ansåg att riktlinjerna för statsunderstöd borde diskuteras på ett mer allmänt plan.  

Lägesbild av serviceproduktionen 

På ett annat diskussionsevenemang som Kentauri ordnade diskuterades frågor om ungdomsorganisationernas serviceproduktion. Diskussionen utgick från att organisationernas serviceproduktion ökat relativt kraftigt under de senaste årtiondena och att verksamheten därigenom också blivit mer professionell. En central fråga var därför hur förhållandet mellan frivilligverksamhet och serviceproduktion kommer att förändras? Det framhävdes att samtidigt som organisationerna och deras tjänster blivit mer professionella så har de samtidigt också börjat avvika från varandra.  

En del ungdomsorganisationer verkar på gräsrotsnivå, stöder praktisk verksamhet och möjliggör ungdomars fritidsintressen, medan en del fokuserar till exempel på projektverksamhet. Vissa organisationer blir mer professionella, andra inte. I många kommuner har olika slags partnerskap blivit vanligare. Kommunerna har dock mycket varierande praxis för samarbete med föreningar, till exempel när det gäller främjande av barns och ungdomars fritidsintressen.  

Öppnar samarbete med kommuner nya möjligheter? 

I diskussionen lyftes det fram att organisationer är viktiga för kommuners livskraft. Därför är det mycket viktigt att framöver diskutera vilken roll och ställning organisationer och deras tjänster bör ha i kommunerna. Frågan är också kopplad till organisationers identitet och deras förmåga att informera om sin verksamhet och sina särskilda tjänster. Det påpekades att skillnaderna mellan kommunerna är stora men också att organisationerna mer aktivt borde marknadsföra sina starka och speciella sidor. Det betonades att organisationsaktörer framöver även borde samarbeta mer med den kommunala fjärde sektorns aktörer.  

Under diskussionen lyfte deltagarna också fram ett större samhällspolitiskt tema. Huruvida serviceproduktion i ungdomsorganisationer och organisationer överlag kommer att vara berättigad i framtiden är en central fråga. Baserar sig serviceproduktionen på behov eller medborgerliga rättigheter? Det framgick av diskussionen att samhället pendlat en hel del mellan frivilligverksamhet och serviceproduktion – ibland ligger fokus på det ena och ibland på det andra. Bägge verksamhetsformerna har också utvecklats och fått nya dimensioner och inriktningar. Under diskussionen ställdes frågan om man när det gäller serviceproduktion borde fråga sig vad människor behöver och inte vem som borde producera tjänsterna. Hur kommer till exempel en syn som lägger vikt vid medborgartjänster att påverka serviceproduktionen i framtiden? Kommer skillnaden mellan frivilligverksamhet och serviceproduktion att suddas ut? Kan påverkansarbete, delaktighet och behov framöver bli en mer enhetlig entitet? 

Sari Huttu och Kimmo Lind 

Författarna är lektorer vid Humak, och de fungerar som sakkunniga på Kompetenscenter Kentauri. 

sari.huttu@kentauri.fi  
kimmo.lind@kentauri.fi 

Källor: 
Laitinen, Hanna & Taavetti, Riikka 2016. Valtakunnalliset nuorisojärjestöt ja nuorten osallistumismahdollisuudet. Yhteiskuntapolitiikka 81 (2016):1. 

För redigeringen av artikeln ansvarar en redaktion, som består av Pekka Kaunismaa, Raisa Omaheimo och Eeva Sinisalo-Juha. 

Läs också:

Dialoger om förändringar i ungdomsorganisationer, del 2

Fritids- och föreningsverksamhetens betydelse i ungdomars liv